Gästrikland

Ett av våra vackra landskap i Norrland

Gästrikland är ett landskap i södra Norrland i Mellansverige. Det gränsar i öster mot bottenhavet, i öster och söder mot Uppland, i söder mot Västmanland, i väster mot Dalarna samt i norr mot Hälsingland. Landskapet har 1 800 kända fornlämningar.

Prinsessan Madeleine innehar titeln som Gästriklands hertiginna, likaså Hälsinglands.

Förhistorisk tid

Trots att södra Gästrikland karaktäriseras av god odlingsareal skiljer sig Gästrikland från grannlandskapen Hälsingland och Uppland i avseendet att spår av odling och bebyggelse saknas från tiden före Kristi födelse. Detta kan möjligen bero på att den dolts av senare odling på samma plats.[2] Näringen till och med folkvandringstid baseras främst på småskalig renskötsel och älgfångst för husbehov.[3]

Replika av björkebåten byggd på Vikingaskeppsmuseet i Roskilde

Björkebåten från Hille socken har daterats till 400 e.Kr. Den största gravhögen i landskapet är Axmarhögen i Hamrånge socken.

Gästrikland ingår i en vidare definition av Bergslagen och fynd av järnhantering under järnåldern har gjorts i landskapet, exempelvis Kråknäsjärnet från 400 e.Kr. Järnhantering i Gästrikland och södra Hälsingland tros under Vendeltiden (600-talet och senare) ha konkurrerat ut den omfattande järnframställning som tidigare bedrevs i Mellannorrland.[3]

Ett flertal vikingatida runstenar finns i landskapet.

Medeltid

Gästrikland är tidigast omnämnt i historiskt källmaterial 1253 och kallades då Gestrikalandia. Enligt Erikskrönikan flydde Holmger Knutsson efter slaget vid Sparrsätra 1247 till Gästrikland, där han blev tillfångatagen.

I en kyrklig skatteuppbördslängd för den så kallade sexårsgärden från år 1314[4] är Gästrikland upptaget som provins (härad eller hundare) i Tiundaland omfattande socknarna Valbo (med annex), HamrångeOckelboOvansjö(med annex), Färnebo (Österfärnebo)Torsåker och Hedesunda.

Gästrikland var 1314 en provins i Tiundaland (del av dagens Uppland) liksom till exempel VendelOlandBälingeUlleråker och räknades då inte som ett eget folkland.

Kung Magnus Eriksson tillskrev i ett brev 1331 innevånarna i Tiundaland, Attundaland, Fjärdhundraland, Roden och Gästrikland, så åtminstone då räknas Gästrikland som ett eget område.

Riddaren Magnus Gislesson, på Aspnäs gårdÖstervåla, tillkännagav år 1370 för alla invånare i Gästrikland att han i sitt ställe som häradshövding insatt Olof Nilsson i Bro, Nora socken samt bad dem att lyda honom och ingen annan.

Landskapet omfattade nio socknar vid slutet av medeltiden och under 1500-talet, nämligen: OckelboHilleHamrångeOvansjöTorsåkerValboÅrsundaÖsterfärnebo och Hedesunda. År 1413 räknades emellertid Hamrångeoch Hille socknar samt halva Valbo socken till kustbebyggelsen i folklandet Roden (Roslagen), medan övriga Gästrikland räknades till Uppland. Hille redovisas då som en annexsocken tillhörande Valbo och Årsunda som en annexsocken tillhörande Ovansjö. De klart största kyrkoskatterna år 1314 betalade Valbo, Hedesunda och Ovansjö med tre marc. denar vardera. Övriga fyra socknar betalade under 1 marc. denar vardera.[5]

Norrlands äldsta stad är Gävle (som inte kom att räknas till ‘Norrlanden‘ förrän 1500-talet). Orten fick stadsprivilegier år 1446, men har nämnts som stad redan 1413. Staden blomstrade under medeltiden som Bergslagensexporthamn, och Gävlefiskarna bedrev länge strömmingsfiske längs stor del av Norrlandskusten.

Tidigmodern och modern tid

Sandvikens jernverk, Gästrikland (fotografi i Nils Holgerssons underbara resa, 1908.)

Norrlands enda slott innan industrialiseringen är Gävle slott (ett Vasaslott byggt 1583–1593) och Gysinge herrgård (som ursprungligen var ett karolinskt träslott som tillkom på 1750-talet).

Bergsmännen i Gästrikland fick sina första bergsprivilegier 1374. År 1542 fanns sex hyttor i Gästrikland, i Torsåkers socken två och i Ovansjö fyra. Det första järnbruket som erhöll privilegier i Gästrikland var Järbo i dagens Sandvikens kommun, 1637. Stora järnverk växte på 1800-talet fram där äldre järnbruk funnits, exempelvis Hofors brukForsbacka bruk och Sandvikens jernverk. Bruksorten Sandviken grundades 1862 när järnverket skulle anläggas, och orten fick stadsrättigheter 1942.

Indelningar från 1600-talet och framåt

Socknar

Dessa bildades huvudsakligen under medeltiden.

Västra delen

Östra delen

Utanför socknarna och med egen jurisdiktion fanns Gävle stad med Gävle rådhusrätt och Sandvikens stad som bildades 1943.

Län, fögderier, lagsaga, domsagor och tingslag

I anslutning till 1634 års regeringsform kom Gästrikland att från 1641 tillhöra Västernorrlands län och mellan 6 september 1645 [6] och 13 mars 1654 tillhöra Hudiksvalls län. Från 29 juni 1762 ingår Gästrikland i Gävleborgs län. En mindre del överfördes 1801 till Söderfors socken i Uppsala län.

Landskapets socknar hörde från 1720 till 1918 till Gästriklands fögderi, från 1918 till 1946 till Storviks fögderi, dock Årsunda, Hamrånge, Högby, Valby och Hille socknar från 1918 till 1946 till Gävle fögderi.

  • Från 1946 till 1971 hörde till Storviks fögderi: Ockelbo, Ovansjö, Hofors och Torsåkers socknar)
  • Från 1946 till 1971 hörde till Gävle fögderi: Österfärnebo och Hedesunda, Hamrånge, Valby och Hille socknar
  • Från 1946 till 1971 hörde till Sandvikens fögderi: Järbo, och Årsunda socknar
  • Från 1971 till 1991 tillhörde flertalet socknar Sandvikens fögderi, undantag var Hille, Valbo, Hamrånge och Hedesunda socknar som hörde till Gävle fögderi.

Gästrikland ingick tidigt i Tiundaland och ingick i Upplands lagsaga från dess bildande i slutet av 1200-talet. Från 1611 ingick Hälsingland i Norrlands lagsaga, 1718-1719 ingick området i Gästrike läns lagsaga, för att från 1720 ingå i Västernorrlands lagsaga tills denna avskaffades 1849. Först 1671 inrättades häradsrätter i området som då delades in i tingslag och domsagor.[7]

Från 1671 till 1920 tillhörde hela Gästrikland en domsaga, Gästriklands domsaga. Varje socken utgjorde till 1693 ett eget tingslag, från 1693 till 1725 fanns följande tingslag: Ovansjö och Torsåker, Ockelbo och Hamrånge, Hedesunda Österfärnebo Årsunda, Hille och Valbo; från 1725 till 1880: Ovansjö, Torsåker och Årsunda (också med Järbo), Ockelbo och Hamrånge, Hedesunda Österfärnebo, Hille och Valbo. 1880 bildades Gästriklands västra tingslag och Gästriklands östra tingslag för socknarna i västra respektive östra Gästrikland.[8]

1921 delades domsagan med var sitt tingslag som varade till 1971: Gästriklands västra domsaga med Gästriklands västra domsagas tingslag och Gästriklands östra domsaga med Gästriklands östra domsagas tingslag.

1971 uppgick tingslagen i Sandvikens domsaga och Gävle domsaga. 2004 gick Sandvikens domsaga upp i Gävle domsaga.

Källa: Wikipedia. Landskapsvapnet är en registrerad svensk vapensköld. Licenserad under  CC BY-SA 3.0 Riksarkivet Sverige. Landskapsbakgrund foto av Grillo i Wikimedia Commons GNU Free Documentation License version 1.2.

Läs mer