Gotland

Ett av våra vackra landskap i Götaland

Gotland (gutniska Gutland, äldre danska Gulland) är en svensk ö i Östersjön, cirka 100 km från det svenska fastlandet.

Gotland är också, tillsammans med de omkringliggande öarna FåröKarlsöarnaGotska SandönÖstergarnsholm samt flera mindre öar, ett svenskt landskap och en kommun.[2] Landskapet är även ett län, en kommun samt ett stift. Huvudön är till ytan 2 994 km², länet och landskapet är till ytan 3 151,4 km² medan ytan inklusive insjöar är 3 183,7 km²[3].

Under sommaren besöker mängder av turister Gotland, inte minst det världsarvsförklarade Visby, som är öns enda större tätort. På ön finns 92 medeltida kyrkor vilket gör Gotland till Sveriges kyrkotätaste kommun.[4]

Gotland har fått sitt namn efter folkslaget gutar, vars förled gut– torde härröra från äldre urgermanska med betydelsen utgjuta, möjligen som en beteckning för män och är formellt helt identiskt med folknamnet goter. Det ursprungliga namnet på ön var Gutland,(akutlandi1000-talet, med runskrift, vilket med latinska bokstäver blir a Gutlandi. På 1300-talet skrevs namnet som Gutland. Förledet betecknar gutar och efterledet är ‘land’. Detta kan tolkas som ‘område, rike’ eller som ‘ö’.[5] I såväl svenskt som danskt talspråk assimilerades “tl” till “ll” (jämför med Jutland/Jylland), vilket gav upphov till formen Gulland.[6]

Dagens svenska namn Gotland med o härrör, likt många andra namn längs Sveriges kuster, från lågtyskan genom a-omljud[6]. Till början av 1920-talet stavades Gotland med två t som Gottland.[7][8] Enligt SCB:s folkräkning från 1930 skedde ändringen av stavningen enligt ett regeringsbeslut den 12 november 1923.[9]

Under stenåldern var Gotland befolkat av säljägare och fiskare. En boplats har varit grottan Stora Förvar på Stora Karlsö där 9200 år gamla lämningar har hittats[10], en annan Ajvideboplatsen på Ekstakusten innanför Karlsöarna. Stora Bjersmannen, vars skelett förvaras på Fornsalen i Visby, tros vara mellan 9000 och 7000 år gammal.[11]

Ön har talrika lämningar från brons– och järnåldern liksom från folkvandringstid. Stora gravfält finns exempelvis vid Trullhalsar och Gålrum. Talrika bronsåldersrösen, på gutniska kallade rojr (= rör) finns runt om på Gotland; det största är Uggarde rojr i Rone socken. Även skeppssättningar från bronsåldern är vanliga, sevärda är bland annat de i Gnisvärd och Gannarve.

Öns position mitt i Östersjön gjorde att gutarna tidigt blev en sjöfararnation. Redan från tidig järnålder finns talrika fynd som visar på kontakter med fjärran länder.

Bildsten med motiv ur berättelsen om Völund (Gotland cirka 700–800 e.Kr.).

Från 700-talet finns på Gotland ett stort antal unika bildstenar, som ofta visar seglande båtar med svärds- och sköldförsedda besättningar. På dessa framträder vikingens vardagsvärld i en bildrikedom som fått forskningen att kalla dem “forntida seriemagasin”.[12]

Under vikingatiden blev Gotland ett av norra Europas rikaste områden. Gutniska handelsbönder, så kallade farmän bedrev omfattande och långväga handel mellan Väst- och Östeuropa. Gutniska bönder hade ett eget handelsfaktori i Novgorod, kallat Gutagård och ett i London. Bland annat hade gutarna i praktiken monopol på handeln med gråverk (ekorrens vinterpäls), som var mycket eftertraktad av kungahusen i hela Europa, och flera andra varor från österled bland annat bivax. Om handelsböndernas ofantliga rikedom vittnar det stora antal (guld-) och silverskatter (över 700 har hittats) som fortfarande grävs fram ur den gotländska jorden – fler än i något annat område i världen. Spillingsskatten, hittad 1999, innehöll 14 000 mynt. Den vägde totalt 67 kilogram och är världens största vikingatida silverskatt. Ytterligare ett tecken på gutarnas rikedom är de 95 stenkyrkor (med prästgårdar och ofta kastaler) som gutarna uppförde och gradvis utvidgade från 1100-talet och 200 år framåt. 92 av kyrkorna är fortfarande i bruk.

Under 1100-talet började gutarna formalisera sina förbindelser med omvärlden, såväl inom handeln (flera handelstraktat ingicks med bl.a. tyska Lübeck[13]) som med den framväxande kyrkliga organisationen där man kom att ingå i Linköpings stift cirka 1130.[14] Vid denna tid började man även ge ut egna mynt, med förebilder från tyska och frisiska samtida myntningar [15]

I mitten av 1100-talet började Visby växa fram som stad och handelsplats. Det tidigaste skriftliga omnämnandet av staden är dock först från cirka 1225, i Henrik av Lettlands krönika [16] där ”Wysbu” omnämns som hamn för tyska pilgrimer. Staden var från början rent gutnisk men blev med tiden samlingsorten för ”många folkslag”, som företalet till Visby stadslag säger. Talrikast var tyskarna, och Visby blev medlem av Hansan. Under lång tid var Visby i handelspolitiskt avseende ledande för en stor del av norra Europa. Visby blev med tiden en farlig konkurrent för landsbygdens storhandel. Splittringen föranleddes också möjligen av Visbys stora andel tyskar, vilkas lojalitet, helt naturligt, låg hos sina tyska bröder snarare än hos den gutniska befolkningen. Visby ringmur, som började byggas cirka 1250, var framför allt ett skydd mot landsbygden. Konflikten mellan stad och land ledde 1288 till inbördeskrig.

I slutet av 1200-talet och början av 1300-talet försökte den svenska centralmakten ansluta Gotland till Svea rike. 1285 mötte Magnus Ladulås representanter för tjugotre hansastäder på Kalmar slott. En överenskommelse slöts om att Gotland skulle tillhöra Sverige. I praktiken var centralmaktens inflytande inte självklart. 1313 företog kung Birger Magnusson ett krigståg till Gotland för att tvinga allmogen att betala högre skatter. En gutnisk bondehär slog kungen i slaget vid Röcklinge backe i Lärbro socken.

Under 1300-talet började högkonjunkturen för Gotlands och Visbys handel att vika. Lübeck blev en allt viktigare handelshamn, och gutarnas handelsmonopol i österled bröts. Cirka 1350 drabbade digerdöden ön. År 1361 landsteg den danske kungen Valdemar Atterdag på öns västkust, och krossade slutligen den dåligt utrustade bondhären vid ett oerhört blodigt slag utanför Visbys murar. Staden ska då ha öppnat sina portar och blivit hårt brandskattad, men de historiska fakta är osäkra. Klart är dock att kombinationen av digerdöd och krig minskade Gotlands befolkning mycket kraftigt. En lång nedgångstid för ön började. I slutet av 1300-talet blev Gotland tillhåll för sjörövare, de så kallade vitaliebröderna. Ön blev under lång tid en spelboll i den nordiska politiken. I olika omgångar erövrades Visby av Tyska orden, av drottning Margaretas unionstrupper, av Erik av Pommern, av Kristofer av Bayern och av Karl Knutsson. 1525 ska lübeckarna ha bränt en stor del av Visby.

Vid freden i Brömsebro 1645 blev Gotland svenskt. Visborgs slott i Visby, som tidvis varit en utgångspunkt för sjöröveriet som bedrevs från ön, sprängdes och revs av danskarna när de för andra och sista gången avträdde ön till svenskarna 1679. Ön förde en tynande tillvaro även efter försvenskningen. Det svårt härjade Visby började återuppbyggas i slutet av 1600-talet, men dess roll som internationell storhamn var över sedan länge. Övriga delar av ön präglades av isolering och fattigdom. Under 1800-talet började jordbruket utvecklas. Öns vidsträckta myrar dikades ut. Mot slutet av århundradet påbörjades en viss industrialisering i Visby och järnväg drogs över ön. 1900-talet präglades först av den ökande industrialiseringen, men så småningom av den allt mer dominerande turistnäringen. Gotland började bli populär som turistort bland det sena 1800-talets societet genom prinsessan Eugénie som bodde i Västerhejde på västra ön sedan 1860-talet. Stora sommarvillor uppfördes på 1910-talet i badorten Ljugarn, och 1955 grundades Vitvärs semesterby som den första i sitt slag på ön.

Hertigar och hertiginnor av Gotland har varit

Källa: Wikipedia. Landskapsvapnet är en registrerad svensk vapensköld. Licenserad under  CC BY-SA 3.0 Riksarkivet Sverige. Landskapsbakgrund foto Sjunnesson Creative Commons Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.

Läs mer