Skåne

Ett av våra vackra landskap i Götaland

Skåne är Sveriges sydligaste landskap. Landskapet består till största delen av den halvö som utgör Skandinaviska halvöns sydligaste spets. I norr begränsas landskapet av Halland och Småland, i öster av Blekinge och Östersjön, i söder av Östersjön och i väster av det smala Öresund som skiljer Skåne från Danmark samt Kattegatt som är ett bihav till Nordsjön. Skåne utgör, tillsammans med de danska öarna SjällandLollandFalsterMønoch Bornholm, den transnationella Öresundsregionen.[3]

Namnet återfinns i engelsk litteratur från 890-talet (scon*g), på runstenar från 1000-talet (Skanö) och i den fornisländska litteraturen (Skaney, där ey betyder ö). Ursprungsformen har antagits vara ett urgermansk skadinawi, med förleden skada och efterleden awi ‘land vid vatten, land helt eller delvis omgivet av vatten; ö’. Namnet kan syfta på Falsterbohalvön, där namnet även återfinns i Skanör.[4]

Skåne blev från Harald Blåtands samling av Danmark, under senare delen av 900-talet, en del av Danmark. År 1060 inrättades Lunds stift, som 1104–1152 var ärkestift för de nordiska rikena, och 1164–1531 överordnat ärkestiftet i Uppsala. Lund kom därmed att fungera som kulturellt centrum, fram till reformationen, för både Danmark och Sverige.

Ett centrum för internationell handel uppstod på grund av det rika sillfisket i Öresund under 1100- och 1200-talen vid Skanör och Falsterbo, där den s. k. Skånemarknaden spelade en viktig roll under hela medeltiden. Striderna mellan Sverige och Danmark, som ödelade Skåne under 1300-talets början, ledde till att landskapet pantsattes till greven av Holstein. Efter uppror mot denne hyllades den svenske Magnus Eriksson 1332 som kung även av Skåne, varigenom landskapet förenades med Sverige till dess Valdemar Atterdag 1360 erövrade det.[5]

Under 1400- och 1500-talen utgjorde Skåne tillsammans med Själland kärnan i det danska riket. Drottning Margareta residerade ofta där, och en stor del av Danmarks främsta ätter bosatte sig och byggde slott i Skåne. Med reformationen, som genomfördes i Skåne på 1530-talet, förlorade kyrkan sin dominerande ställning medan adelns inflytande ökade, så att över hälften av Skånes jord vid 1600-talets mitt ägdes av adeln.[5]

Täta relationer med Hansan bidrog också till ett ekonomiskt uppsving, som varade fram till slutet av 1500-talet. Den danska reformationen kom att ha sitt epicentrum i Malmö. Vid freden i Roskilde, 1658, övergick dessa områden till Sverige; ön Ven dock först 1660 vid freden i Köpenhamn, då Bornholm å andra sidan åter blev danskt. Inledningsvis var de tillkomna områdena att betrakta som svenska besittningar men successivt, och för Skånes del från 1719, som helt integrerade i riket.

Perioden 1658–1700 kännetecknas av Skånes snabba försvenskning. Danmarks försök att återerövra Skåne under det så kallade skånska kriget 1675–79 misslyckades men hade till följd att stora delar av landskapet ödelades. Under 1700-talet och början av 1800-talet kännetecknas Skånes näringsliv och utveckling av en viss stagnation, som bröts först med tillkomsten av järnvägarna och den snabba industrialiseringen under 1800-talets senare del.[5]

Källa: Wikipedia. Landskapsvapnet är en registrerad svensk vapensköld. Licenserad under  CC BY-SA 3.0 Riksarkivet Sverige. Landskapsbakgrund bild av martinwilson3 på Pixabay.

Läs mer