Uppland

Ett av våra vackra landskap i Svealand

Uppland (traditionellt stavat Upland) är ett landskap i östra Svealand i Sverige. Det gränsar mot Östersjön i norr och öster, Gästrikland i nordväst, Västmanland i väster och Mälaren och Södermanland i söder. Dess yta uppgår till 12 676 km² och landskapet har 1 455 540 invånare (2011). I landskapet finns fler än 150 000 synliga fornlämningar och runstenar.

Uppland brukar kallas för slottens, herresätenas, runstenarnas och fornlämningarnas landskap. Detta har sin grund i landskapets många slott och herresäten.

Det tidigaste omnämnandet av namnet Uppland finns bevarat från 1296. Namnet Uppland var ursprungligen pluralt: (jþrim uplandæ folklandum, (“i Upplands tre folkland”). Dess betydelse är ‘landen längre upp från kusten’ (och ‘kusten’ innebär i detta fall även Mälarkusten).[3] Ett säkert omnämnande är landskapslagen Upplandslagen som stadfästes av kung Birger Magnusson år 1296.

Stenåldern

Med stöd av arkeologisk och geologisk forskning antas Upplands första bebyggare ha kommit västerifrån över Närke och Västmanland för minst 8 000 år sedan. Deras boplatser fanns vid kustlinjen men ligger på grund av landhöjningen numera i landets inre. Med inrättningen av jordbruk och boskapsskötsel runt 4000 f.Kr. eller strax därefter ökar lösfyndens antal. En boplats funnen vid Åloppe nordväst om Uppsala 1902 tillhör den gropkeramiska kulturen och den yngre stenåldern. En mängd fornfynd från främst senneolitikum och den avslutande delen av bondestenåldern har påträffats, framförallt i den mellersta delen av västra Uppland, som därför anses vara landskapets äldsta och tätast befolkade stenåldersbygd. Öster och sydöst om Uppsalaslätten har man hittat rikliga fynd av skafthålsyxoroch andra stenredskap, huvudsakligen av uppländska stenarter, men även vanliga flata yxor av flinta som importerats från Skåne eller Själland i Danmark. Uppland saknar än så länge de stenålderssmycken av exempelvis bärnsten som man funnit i sydligare landskap, vilket kan antyda att den dåtida uppländska befolkningen var förhållandevis fattig. Även avsaknaden av påtagliga spår från boskapsskötsel och sädesodling, annat än föremål som tillhör jordbrukande kulturer, talar för den nämnda fattigdomen. Men en sådan avsaknad är i och för sig inte särskilt ovanlig. Enstaka stenåldersfynd visar på förbindelser mellan Uppland, Åland och Finland redan vid denna tid, men också med Norrland liksom med Skåne eller Danmark.

Bronsåldern

Från bronsåldern har föremål hittats av brons såsom yxor, spjutspetsar och svärd samt allehanda smycken. I sällsynta fall kan vapen ha inläggningar av guld och smycken med mer vara av enbart guld, där några fynd är de som återfanns i Järfälla sockenKung Björns hög vid Håga, och i Torstuna socken. Dessa fynd vittnar om stigande välstånd under bronsålderns senare tid, vilket även betygas av de funna föremålens stilutveckling både i praktiskt och estetiskt hänseende. Bronsfynden är dels av uppländskt, dels av sydskandinaviskt ursprung, men i enstaka fall även av sydeuropeiskt ursprung. Även hällristningar (i Litslena, Boglösa, Ramsta och Ångarns socknar) förekommer från detta tidevarv.

Järnåldern

Fynden från den äldre järnåldern är jämförelsevis färre, men formfulländade (halsringar av brons, järnsvärd, bronsvaser med flera). Från omkring år 500 härstammar de äldsta kända förekomsterna av säd i Uppland (korn av vete och korn i Gamla Uppsala). Den stora folkvandringen har lämnat spår i ett gravfynd i Tibble i Litslena socken från mitten av 300-talet. De stora guldfynd, som gjorts i GottröraHjälsta och Börstils socknar, föremål av glas, efterbildningarna av romerska medaljer och brakteater, som hittats rikligt i Uppland liksom i det övriga Skandinavien, betygar folkets välmåga och livliga förbindelse både åt sydöst, med Konstantinopel, och åt sydväst, med Belgien och Frankrike.

Bland senare fynd från den yngre järnåldern är de, som hittats i båtgravarna vid Ultuna, vid Tuna i Alsike socken och framförallt vid Vendels kyrka från 600 och 700-talen. De är anmärkningsvärda för sin gedigna prakt och sin germanska ornamentik. Under vendeltidenanlades båtgravfälten vid Vendel och ValsgärdeUppsala högar är ungefär samtida och visar på en begynnande samhällsorganisation.[4]

Gamla Uppsala var en betydelsefull medelpunkt i järnålderns Uppland.

Vikingatiden

Från vikingatiden finns många spår i Uppland, mest synbart i form av runstenar, men också gamla gravhögar och boplatser. Upplands och kanske hela Nordens viktigaste fyndplats från denna tid är Birka. Ett stort gravfält väster om Smolensk samt andra söder om Ladoga som innehåller 800- och 900-talsfynd liknar dem i Uppland. Ett mycket stort antal anglosaxiska, tyska och arabiska mynt samt hela och sönderslagna silversmycken från denna tid har påträffats i Uppland, till exempel vid VenngarnKarlbergDjursholmInedal (i Stockholm), i EstunaBälinge och Fröstuna socknar och på Adelsön och Björkön.

Runstenarna, som är vanligare i Uppland än i något annat svenskt landskap, härstammar huvudsakligen från 1000-talet. 950 uppländska runstenar blev granskade och upptecknade fram till början av 1900-talet, av vilka två, Möjebro- och Krogstastenarna, ristats med de äldre runorna(se futhark), en från Birka, med de svenska och de övriga med de danska vanliga runradens tecken. Antalet har ursprungligen varit mycket större, men flera stenar blev förstörda på grund av vanvård. Andra stenar har använts exempelvis vid kyrkobyggen i Sigtuna, i flera medeltida landskyrkor i Uppland och framförallt i Uppsala domkyrka. Anmärkningsvärda uppländska runstenar är Orkestastenen (Orkesta socken), Väsbystenen (ösby socken), med flera, som berättar om deltagare i Knut den stores tåg till England. Många har ristats av den uppländske runmästaren Asmund Kareson (omkring 1025), den förste, som givit runstenarna en konstnärligt ornamentell utstyrsel.

Under vikingatiden blev svear (svenskar) kända hos grekerna, vars författare har omnämnt svearna (svenskarna) somt rôs, liksom araberna omnämnde svenskarna som rūs. I Nestorskrönikan framgår det i en uppräkning av olika folk att ruser möjligen inte sågs som samma folk som svear (svenskar), eftersom de ställs bredvid varandra som åtskilda folk.

Svearnas och senare Sveriges konung valdes vid Mora stenar i Lagga socken i nuvarande Knivsta kommun. Under 970-talet grundas staden Sigtuna. Staden var då säte för kung Erik Segersäll och skulle kunna kallas för Sveriges första huvudstad.[5]

Medeltiden

Landskapet omfattade under medeltiden samma område som i dag förutom Ekerön, som först år 1544 överfördes från Södermanland. På 1160-talet blir Sigtuna först ärkebiskopssäte i Sverige och från år 1164 Uppsala. Uppsala blir därmed medelpunkt för den nya religionen kristendomen i Sverige. Upplands stormän bekämpade den svenska kungamakten på 1200-talet men kuvades och kom senare att utgöra ett statsbärande skikt.[4] Senast under 1200-talet börjar staden Stockholm växa fram. Det sedvanliga året för stadens grundande är år 1252. År 1477 grundas Uppsala universitet. Uppsala förblir Sveriges intellektuella medelpunkt i flera århundraden därefter.

Renässans, stormaktstid och modern tid

Från början ansågs Upplands sydgräns löpa precis söder om Södermalm men från 1600-talet har den ansetts löpa tvärs över Gamla stan.[4] Under stormaktstiden anläggs många slott och herresäten i Uppland och adelns ägor utökas. Huvudstaden Stockholm växer snabbt. Under 17- och särskilt 1800-talen växer Upplands befolkning kraftigt och urbaniseringen tilltar. Upplands industrialisering var från början knuten till förädlingen av järn.

Källa: Wikipedia. Landskapsvapnet är en registrerad svensk vapensköld. Licenserad under  CC BY-SA 3.0 Riksarkivet Sverige. Landskapsbakgrund foto av Holger.Ellgaard i Wikimedia Commons Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International.

Läs mer